Panik och andnöd..

Ja, den känslan fick jag när jag åkte in i magnetröntgentunneln.. När jag kom dit möttes jag av en kvinna, kort i tonen, Hon visade vad jag skulle ta på mig. Och ta av dig alla smycken, sa hon i en snäsig ton. Hade ju redan gjort det förutom i näsan. Sedan fick jag sitta där i en vit rock och blå tossor på fötterna och vänta.
Sedan kom det en trevlig manlig röntgenläkare och visade in mig.
Jag fick lägga mig på britsen. Han satte en nål i armvecket och sprutade in nåt medel som skulle lugna tarmarna.
Är man äldre kan man få hjärtklappning av medicinen, säger han samtidigt. Men du är ju så ung så det ska inte vara någon fara..
Sekunderna efter känner jag hur hjärtat börjar rusa. Det dunkar så mycket så det känns som att det syns utanpå hur mycket det dunkar. Hmm.. det måste ju betyda att jag börjar bli äldre, haha..
Ja, då kör jag in dig nu då.
Ok, säger jag.
Jag tittar hela tiden. När jag väl är inne kommer paniken och jag får svårt att få andan till mig. UT.. Jag måste UT, säger jag högt. Det var läskigt.
När jag är ute ur tunneln andas jag. Jag får vatten och sedan känner jag mig så fjantig.
Nä, nu får jag ju skärpa mig, säger jag till doktorn. Han skrattar till lite.
Ok, nu kör vi, säger jag sen. Jag får hörlurar med radio. Han sätter igång en fläkt med kall luft.
Jag lägger mig tillrätta och blundar hårt.
Lyssnar på reklamen riktigt koncentrerat. Och han sätter igång och tar bilder. Jag lyssnar så intensivt på musiken och radiopratarens röst och öppnar inte ögonen en enda gång under tiden jag ligger därinne. Det tar nästan en timme allt som allt. Och de spelade inte en enda dålig låt på den timmen. Det är jag tacksam för =)
I slutet sprutar han in kontrast i armen.
Nu är det bara fem minuter kvar säger han. Oh, vad skönt.
När han kör ut mig igen känner jag mig helt vimmelkantig efter att ha blundat så koncentrerat.
Men det är bara att sätta sig upp. Och innan jag går säger han att det nog var medicinen jag fick andnöd av.
Sedan var det bara att gå ut och klä på sig och åka hem.

Det tar ca en vecka tills svaret kommer. Så nu är det bara att gå i ovisshet denna veckan. Hoppas bara dom kan se vad som är fel i magen nu. Om det är ny endo igen eller sammanväxningar.
Det skulle ju vara skönt att slippa operation i höst.

Men det får bli ett senare problem för idag har jag en bra dag med minimal smärta och det är fint väder också.
Som om inte det vore nog av glädje så kommer Sofie hem idag. Och min mamma och syster Tanja kommer med.
Underbart.
Ha en superhärlig lördag!
Kram!