Usch vilken hemsk vecka det var förra veckan. Har sökt läkare sedan maj och även varit inlagd och till och med åkt ambulans. Men förra lördagen ändrade smärtan karaktär. Smärtan längs med vänster sida vid urinblåsan kändes som vanligt. Men nu gjorde det också väldigt ont upp mot revbenen på vänster sida. Avvaktade till söndagen och låg i soffan i princip hela dagen. På måndagen stod jag inte ut av smärtan och ringde både vårdcentralen och gyn. Vc tyckte det var bättre att vänta till gyn ringde. Sagt och gjort.
När dom ringde började jag gråta och bara kände, jag orkar inte med mer smärta.
Hon pratade med doktorn och dom gav mig en akuttid kl. 16.00. Är där kanske 16.02 och jag missar läkaren. Men får gå ner till akuten där jag får träffa den läkaren som opererade mig sist. Hon var jättego och förstående och bestämde att jag skulle bli inlagd för att få hjälp med smärtstillande.
Hon ville också att jag fastade så de kunde göra titthål på tisdagen. Väl på rummet fick jag morfinsprutor i benet. Varannan timme släppte morfinet och jag behövde mer.
Efter all morfin lyckades jag ta mig ut och röka. Jag var fortfarande fastande. När sedan en ny doktor kommer in har dom bestämt att det inte blir någon operation men jag ska stanna kvar för observation. Luften gick ur mig.
Men mesig som jag är sa jag bara, Jaha..
Hela tisdagen gick. Och hela tiden får jag morfin, fast nu tablettform. På onsdagen kommer läkaren och säger att jag ska ner och göra nån tarmkoll på torsdagen.
Usch blir jättenervös och blir lovad att få nåt lugnande innan.
Jag får klyx för att kunna tömma tarmen och råkade skada mig inuti så det blir massa blod i toaletten.
Rätt som det är är det dags. Jag tar den lugnande tabletten och sköterskan kör ner mig i rullstol. Får vänta en evig tid innan doktorn kommer. Den lugnande tabletten känns ingenting.
Jag får lägga mig på britsen och de börjar köra in en slang. Fy, vad hemskt det var. 45 cm gick det sedan trodde jag att min sista stund var kommen så ont gjorde det.
Allt såg iaf fint ut, tack o lov.
Väl tillbaka på rummet kommer doktorn. Och hon säger att jag ska få åka hem. Jag bara gapade först sedan brast jag ut i gråt. Och frågade henne varför de inte vill operera mig.
Hon tyckte det var onödigt.
Då bara kände jag att, står jag inte på mig nu så är jag snart tillbaka på kk vårdavdelning igen.
Så jag grät och sa att jag är trött på detta ekorrhjul. Att jag är trött på att ligga därinne. Och jag är trött på smärta. Det är nåt fel därinne. Du måste kolla vad det är!!!
Och då ändrade hon sig och sa att hon skulle kolla om det fanns någon operationstid dagen efter. Men hon kunde inget lova. Jag ringde min man direkt efter hon hade gått för jag kunde inte sluta gråta.
Efter en stund kommer sköterskan tillbaka och säger att det fanns en tid på fredagen. Yesss tänkte jag då =)
På fredagen klockan 10.30 rullas jag ner till operation. Jag pratar med läkaren innan och säger till henne att kolla noga på vänster sida.
Sedan blir jag sövd.
Vaknar och mår inte illa något alls, tack o lov. Men är otroligt trött. Somnar igen. Så håller jag på en bra stund. Rätt som det är känner jag mig otroligt vaken. Då får jag en piggelin. Det var himla gott.
På kvällen när jag återigen är på mitt rum kommer en annan doktor. Och hon talar om att de hittat ny endometrios plus att tarmen hade vuxit fast i bukhinnan på vänster sida.
Jag hade alltså rätt. Det var verkligen nåt fel därinne.
På lördagen kom doktorn som ville skicka hem mig. Hon berättade att dom hittat flera nya endometrios och att tarmen hade vuxit fast i ett gammalt ärr inne i buken. Och det var en härlig känsla att få säga: Där ser du!! Det var nåt fel i magen som jag sa. Ja, du hade rätt sa hon då. Underbart!! Jag tror inte hon trodde på mig när jag sa att jag trodde det var ny endometrios. Innan jag fick åka hem röntgade jag njurar och urinblåsa men det var allt som det skulle tack o lov. Och senare på lördagen kom familjen och hämtade mig. Det var underbart att få komma hem efter att ha varit borta i fem dagar.
Nu ska jag iaf på återbesök till henne och nu tar hon mig nog mer på allvar när jag hade så rätt. Hon sa också att det kommit nya endometriosmediciner som kanske kan passa mig. Det ska bli spännande.
