Panik och andnöd..

Ja, den känslan fick jag när jag åkte in i magnetröntgentunneln.. När jag kom dit möttes jag av en kvinna, kort i tonen, Hon visade vad jag skulle ta på mig. Och ta av dig alla smycken, sa hon i en snäsig ton. Hade ju redan gjort det förutom i näsan. Sedan fick jag sitta där i en vit rock och blå tossor på fötterna och vänta.
Sedan kom det en trevlig manlig röntgenläkare och visade in mig.
Jag fick lägga mig på britsen. Han satte en nål i armvecket och sprutade in nåt medel som skulle lugna tarmarna.
Är man äldre kan man få hjärtklappning av medicinen, säger han samtidigt. Men du är ju så ung så det ska inte vara någon fara..
Sekunderna efter känner jag hur hjärtat börjar rusa. Det dunkar så mycket så det känns som att det syns utanpå hur mycket det dunkar. Hmm.. det måste ju betyda att jag börjar bli äldre, haha..
Ja, då kör jag in dig nu då.
Ok, säger jag.
Jag tittar hela tiden. När jag väl är inne kommer paniken och jag får svårt att få andan till mig. UT.. Jag måste UT, säger jag högt. Det var läskigt.
När jag är ute ur tunneln andas jag. Jag får vatten och sedan känner jag mig så fjantig.
Nä, nu får jag ju skärpa mig, säger jag till doktorn. Han skrattar till lite.
Ok, nu kör vi, säger jag sen. Jag får hörlurar med radio. Han sätter igång en fläkt med kall luft.
Jag lägger mig tillrätta och blundar hårt.
Lyssnar på reklamen riktigt koncentrerat. Och han sätter igång och tar bilder. Jag lyssnar så intensivt på musiken och radiopratarens röst och öppnar inte ögonen en enda gång under tiden jag ligger därinne. Det tar nästan en timme allt som allt. Och de spelade inte en enda dålig låt på den timmen. Det är jag tacksam för =)
I slutet sprutar han in kontrast i armen.
Nu är det bara fem minuter kvar säger han. Oh, vad skönt.
När han kör ut mig igen känner jag mig helt vimmelkantig efter att ha blundat så koncentrerat.
Men det är bara att sätta sig upp. Och innan jag går säger han att det nog var medicinen jag fick andnöd av.
Sedan var det bara att gå ut och klä på sig och åka hem.

Det tar ca en vecka tills svaret kommer. Så nu är det bara att gå i ovisshet denna veckan. Hoppas bara dom kan se vad som är fel i magen nu. Om det är ny endo igen eller sammanväxningar.
Det skulle ju vara skönt att slippa operation i höst.

Men det får bli ett senare problem för idag har jag en bra dag med minimal smärta och det är fint väder också.
Som om inte det vore nog av glädje så kommer Sofie hem idag. Och min mamma och syster Tanja kommer med.
Underbart.
Ha en superhärlig lördag!
Kram!

Sytt lite..

Jag älskar verkligen att sitta vid symaskinen. Tyvärr har det inte blivit av när man har haft bebis osv. Men nu börjar barnen bli så pass stora att de kan leka själva medans jag syr. Så igår fick jag för mig att sy en tunika. Och mönstret på tyget är verkligen Mia-stil. Jag älskar färger och mönster på tröjor.
Jag blev väldigt nöjd. Så idag blir det nog ett besök i tygaffären.

Ont igen..

Fy vad jag är trött på denna smärta. Usch. När jag stod och lagade mat innan kände jag den brännande smärtan. Sen kommer huggen. Då skyndade jag mig att ta tramadol. Så nu känns det lite bättre men det gör fortfarande ont.
Imorgon ska jag in och magnetröntgas. Är väldigt nervös. Så klockan 10.00 får ni tänka på mig.
Hoppas bara svaret kommer fort till läkaren. För snart börjar skolan igen och jag vill se om jag kommer in på en restaurangutbildning. Men det går väl knappt när man får såna här skov. Det är något jag funderar mycket på. Hur gör alla som har endometrios med sina arbeten.
För om man tänker på hur oförstående vissa är när man söker vård, hur är inte t ex arbetsgivare då? Som verkligen inte har en aning om vilken smärta och trötthet man känner.

Ja ja, det är bara att bita ihop i morgon sedan får man se vad som händer.

Och glöm nu inte tänka på mig och hålla tummarna att jag inte drabbas av panik när de ska ta bilderna.

Amerikanska plättar

Idag gjorde jag amerikanska plättar till mellanmål. Med sirap och hallonsylt blev det riktigt gott.
Jag gjorde dubbel sats och då  räckte dom till 2 vuxna och fyra barn.

Amerikanska plättar:

1 ägg
2 dl filmjölk
3 dl mjöl
2 tsk bakpulver
1 msk socker
1/2 tsk salt
2 msk flytande eller smält margarin

Gör så här:

Vispa ihop ägg och fil. Tillsätt de torra ingredienserna.
Vispa till sist ner margarinet.
Hetta upp en plättlagg eller en stekpanna med margarin.
Ta ca 1/2 dl smet till plättlaggen. Till pannkakor tar du ca 1 dl smet. Grädda på svag värme tills de är gyllenbruna. Servera med sirap, sylt eller kanske vaniljglass.

Pulvermos=Tabu?

Får man som matintresserad tala om att man gjort pulvermos? När jag varit och handlat blir det någon form av snabbmat när jag kommit hem. Pizza, billys pizza, hamburgare.. Ja ni fattar.
Idag blev vi väldigt sena. Men inte pizza.. Jag skulle hellre dött faktiskt. Usch. Men pulvermos och korv. Det var säkert 7-8 år sedan sist.
Och jag ångrade mig verkligen inte när jag smakade av. Mums säger jag bara.
Jag gjorde 8 portioner. Tog 10 dl mjölk och 3 dl grädde. En rejäl klick margarin. Salt, vitpeppar och aromat. Och inte att förglömma: En rejäl nypa socker.
Och grillkorv och tomat-och rädissallad till det.
Det var himla gott. Det kommer jag absolut att göra igen. Jag tycker inte man kände så stor skillnad på pulvermos och vanligt faktiskt. Och barnen åt med god aptit. Så även dom gillade detta bättre än pizza från pizzerian.

Bilden är från felix.se

Här knakar det nästan..

Ja, för kattungarna växer så in i bomben =) Det är två honor och en hane. Honorna har öppnat ögonen nu. Inte killen så mycket än. Lite seg, hihi.. Barnen är helförtjusta. Det kommer nog bli svårt att välja vem som ska stanna. Ida gillar hanen bäst. Och jag gillar en av honorna. Hon är redan mysig och hon har så söta öron. Det ena är rött och det andra är mörkgrått. Hanen är också jättemysig. Han spinner lite redan när man gosar.
Jag längtar så tills de börjar springa omkring. Det är så mysigt att borra ner näsan i den mjuka kattungepälsen. Barn och katter. Det är lyckan i mitt liv =)

Tog också en jättefin bild på min älskade Misse. Min fina katt <3

En bra men ganska kall morgon..

Vaknade av mig själv klockan 8 idag. Underbart. Ingen smärta heller. Bara ännu mer underbart. Men sommaren.. Var är den? Jag vill sola, bada och ha roligt med barnen i vattnet.
Snart är sommarlovet över. Och när man tänker efter. Vad har vi gjort egentligen? Vi har varit och badat här hemma en gång. Fast då var det kallt så jag gick aldrig i. Vi har varit i västervik i fem dagar. Då hade vi tur med vädret. Badade i havet och fick faktiskt ganska mycket färg på mig. Hade jättekul med barnen.
Men mer då? Hmm.. näe ingenting. Det har varit mycket kompisar för Ida i sommar så hon har ju inte haft tråkigt i alla fall.

Jaja.. vi har haft det skönt ändå måste jag säga. Inte mycket stress faktiskt. Och det kommer vi få när skolan börjar igen så nu ska vi njuta av de sista veckorna av sommarlovet.
Jag hittade en sådan underbar bild på facebook. Var tvungen att kopiera. Detta stämmer så väl. Tänk om man inte hade haft barnen. Det är dom som gör livet värt att leva! Mina prinsessor <3

Vinbärssäsong

Glöm inte att prova denna underbart goda kaka nu när det är vinbärssäsong. Jag har förresten plockat hallon idag, så jag ska göra samma kaka fast med hallon. Det blir säkert minst lika gott =)
Här är receptet!

En dålig dag..

Idag ser det ut som jag är gravid i fjärde månaden. Det spränger och bränner i magen. Tramadol, tack den som kom detta under! Det gör att jag orkar gå iaf. Men denna svullnad gör mig tokig. Jaja, bara att leva med det.
Den 9 augusti ska jag in på magnetröntgen. Efter den är gjord skulle gyn se om det blir titthålsoperation också.
Vill bara bli frisk igen. Det var så underbart de 8-9 månaderna efter livmoderoperationen då jag var frisk.
Vilken ork. Nu är det stort om jag orkar slänga ihop en middag dessa dagar jag mår uselt. Men som sagt, tramadol hjälper bra. Jag blir lite klumpig bara. Ramlar och tappar, spiller och klabbar, haha..
Idag har jag beställt en bok. En bok om endometrios. Jag längtar tills den kommer. Det är intressant att läsa om andra i samma situation.
Här är en länk till adlibris

Nu ska jag ta itu med det jag orkar för dagen. Ha en underbar onsdag!

Kattungar

Min fina Tussie har fått 3 underbart söta kattungar. En ska vi behålla. Det återstår att se vilken. Det är nog 8-9 år sedan det föddes kattungar här. Så nu njuter jag av de små liven igen.

Sov gott lilla Flisan

Magnus har hittat Flisan. Tyvärr lever hon inte längre. Är så ledsen. Men samtidigt tacksam över att fått veta varför hon aldrig kom hem.
Vila i frid min älskade Flisfis, världens goaste. Kommer sakna henne för alltid!

Chokladtryffelkaka

När jag var och fikade hos en vän för ett par veckor sedan bjöd hon på denna underbart goda chokladiga kaka. Den var absolut godare än vanlig kladdkaka. Särskilt för en chokladgottegris som mig =)

Chokladtryffelkaka:

150 g smör
3 dl socker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 dl vetemjöl

Smör,Ströbröd/kokosflingor till springformen.

Gör så här:

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret i en kastrull. Ta bort från värmen.
Rör ner socker, kakao och vaniljsocker.
Rör sedan ner ett ägg i taget. Rör sist ner mjölet.
Bred ut smeten i en smord bröad/kokosad springform.
Grädda i nedre delen av ugnen 18-20 min. Låt svalna.

Åkte ambulans och fick möta Dr. Subba..

Vilken söndag och måndag. Smärta, en dum doktor och helt borta av morfin bestod dessa dagar av.
Det började i söndags morgon när det sprängde till på höger sida i nedre delen av magen.
Jaja.. det var ingen större fara utan jag föjde med Magnus till lagården och hjälpte till med att provmjölka.
När vi kommer hem känner jag att smärtan ökar mer och mer. Vid halv fyra gör det sjukt ont och en kvart senare ligger jag ännu en gång förlamad på golvet av smärta.
Tar en morfin tablett. Lyckas sedan peta i mig mat.
vid 22-tiden har jag mer ont igen. Morfinet har slutat hjälpa. Och jag har inga mer tabletter.
Vid halv elva inser jag att smärtan ökar så pass mycket så jag måste ringa en ambulans för att få komma in till sjukhuset och få hjälp.
Jag ringer och vid 23-tiden kommer dom.
Den kvinnliga ambulansföraren är jättetrevlig och verkar vara insatt i endometriossmärtor. Den manliga är mer tyst och nästan lite tjurig.
När jag kommer in på sjukhuset möts jag av underbara människor. Alla är trevliga och doktorn som sedan kommer och tittar på mig är supergullig. Han tycker det är synd om han ska undersöka mig innan jag har fått smärtlindring så han ringer direkt upp till kk vårdavdelning och beordrar dom fri smärtlindring på mig.
Och väl där arbetar en ung tjej. Hon bäddar ner mig och ger mig morfin. Så gulligt.

Lyckas sova i ca tre timmar innan jag vaknar av smärtan igen. Får mer morfin och de frågar om jag vill ha frukost om en stund.
Men näe jag är inte ens hungrig. Då är det verkligen fel på mig. Frukosten är det viktigaste målet för mig annars.

Lyckas halvslumra en stund till ca 9.00 då det kommer en läkare. Hon sträcker ut handen för att hälsa och redan där känner ju hur bestämd hon är. Jag sträcker ut min hand och hon tar ett hårt bestämt tag och skakar till. Sedan släpper hon barskt.

Sedan frågar hon varför inte doktorn jag träffade på natten undersökte mig. Då förklarade jag att dels var han snäll och ville bespara mig den smärtan och dels var han stressad.

Hon undrar hur det känns och jag säger att jag har ont i sidan och ner i båda benen.
Ja men det var ju konstigt. Det har man bara om man har nervsjukdomar säger hon då. Sedan fortsätter hon, och de hittade ju ingen endo på dig vid din operation förra året. Va?? säger jag. Jo det gjorde dom visst. Det fick jag brev om hemskickat. Jaja.. säger hon då. De hittade endometrios vid den mikroskopiska undersökningen ja. Men den var så liten.
Då reser jag mig i gynstolen, blir så arg att jag börjar gråta. Om du inte ska tro mig är det lika bra vi skiter i det halvskriker jag till henne. Och en liten endohärd kan göra lika ont som en stor!! Tror du jag hade lämnat mina barn och åkt ambulans om jag inte hade haft ont??
Då blir hon iskall. Jaja, ska vi undersöka dig nu då??
Jag tänker att det är lika bra hon får göra det. Så får hon se själv att det är nåt fel därinne.
Jo då, jag har en cysta därinne. Men enligt henne är det "bara en ägglossningscysta, den gör inte ont, det får alla kvinnor"
Och endo kan jag inte se här. Du ser helt normal ut.

Hon sänker sedan stolen och tårarna rinner på mig. Jag ställer mig upp och blir väldigt yr. Hon börjar tjata om en massa olika mediciner och behandlingar. Jag fattar noll för jag orkar inte lyssna.

Så fort jag fått på mig trosorna går jag därifrån och säger till henne att vi får prata sen.
Går in på mitt rum och börjar packa ihop mina saker. Tänker att här ska jag fan inte stanna. Men sen kommer jag på.. Jag har ju inga smärtstillande hemma.
Då bestämmer jag mig för att kämpa mig ut och röka. En supersnäll sköterska är precis utanför så jag säger till henne.
Hon tycker inte det är lämpligt att jag ska röka nu. Jag skiter i det sa jag. Jag måste.
Då erbjuder hon sig att följa med och köra ner mig i rullstol. Underbara människa.

Den ciggen var det goaste på länge.

När vi kommer tillbaka till avdelningen får jag lite saft. Sedan lägger jag mig och vilar.
Då är det ca 4 timmar sedan jag fick morfinsprutan så jag känner att smärtan börjar komma. Ringer på klockan och en sköterska kommer in.
Jag får inte ge dig mer morfin nu, säger hon. Vill du ha en tradolan. Hade sagt till doktorn att jag inte tyckte tradolan hjälpt speciellt mycket utan tramadol retard är bättre, ändå blev jag erbjuden tradolan.

Då sa jag till sköterskan. Men det är samma sak säger hon då.. Mm jag vet med tramadol är mer långtidverkande och dessutom lite starkare. Ska jag behöva säga det till en sjuksköterska liksom??
Hur som helst så har de ingen tramadol utan jag får en morfintablett istället. Sedan säger hon att jag ska åka hem för det sa doktorn. Du får lösa ut morfin och tramadol. Då blev jag irriterad. Jag sa såhär: Hur kan ni göra så? Jag har två små barn därhemma. Min man är mjölkbonde så jag är mest ensam. Är det lämpligt att jag blir liggandes på golvet och får äta morfin? Jag vill träffa en annan läkare. Då sa hon, är det operation du vill ha? Ahh vad trött jag blev. Nä, jag vill att nån tar mig på allvar och att jag kanske kan prova nåt annat. Sist fick jag provera. Det måste ju finnas mer alternativ mot endo. För jag är tillbaka här om två veckor. Det måste kosta mer skattepengar än att du hittar en annan läkare nu. Hon sa att hon skulle kolla upp om hon fick tag i nån annan.

Och sedan får jag en liten portion mat.

Lyckades pilla i mig den sedan la jag mig att vila igen.

Vid två-tiden kommer Magnus och alla barn utom Ida som var hos en kompis. Underbart med besök =)

Vi går ut en sväng. Härligt att få lite luft.

När vi kommer tillbaka lägger jag mig i sängen och Sofie står med Elin och Tilda vid dörren. Då kommer den subbiga doktorn in.
Hon tittar på Sofie och frågar henne: Varför blev du så arg på mig. Hahaha, stackars Sofie. Hon fattade ingenting.
Här är jag ropade jag.

Jaha usch vad ni hoppar runt, sa hon då.. Undrar fortfarande vad hon menade med det.

Så hon går fram till mig och ställer frågan till mig.
Då sa jag till henne varför.
Men hon förnekade att hon sagt att man inte får ont av en cysta, hon förnekade att hon sa att jag inte har endo för det kan hon inte se via ul.
Hon nästan hånskrattade åt mig och tyckte nog att jag var löjlig som gråtit och blivit arg.

Jag orkade inte tjafsa emot utan jag bara sa att, jaja det blev missförstånd då.

Sedan ger hon mig två alternativ:

1: Stanna kvar och hon, Dr. Subba, ska gå in med titthål morgonen efter.
2: Jag åker hem nu och får morfin och tramadol retard utskrivet. och sedan försöker jag stå ut med smärtan tills mitt inbokade besök med min egen gyn den 23:e juli.

Jag valde alternativ 2. Vilken skräck att låta henne göra titthål. När hon gått skojade Magnus att hon opererar nog med borrmaskin och kofot. Haha..

Så jag gick till apoteket. Där fick jag så ont så jag höll på att ramla. Tur min dotter var där som kunde hjälpa mig att betala och även öppna paketet med morfin och ge mig en.

Väl hemma mådde jag sjukt illa. La mig på soffan sedan låg jag där i stort sett hela kvällen.

Sofie hjälpte mig att ta hand om de små jättemycket. Hon är verkligen fantastisk och en riktigt klippa. Är stolt som sjutton över henne. Hon är en snäll tjej som är hjälpsam. Vi har verkligen lyckats med uppfostran av henne, jag och hennes pappa.
Vid 23-tiden gick jag och la mig, helt borta av morfinet och att jag bara sovit tre timmar natten innan.
Och idag vakande jag vid 10. Haha, sa till Sofie, att så länge har jag inte sovit sen jag var tonåring.

Idag är det bättre i alla fall. Har haft lite ont med tramadolen har hjälp mycket.

Nu hoppas jag verkligen att jag kan hålla smärtan i schack tills den 23 för jag vill verkligen inte riskera att möta Dr. Subba igen.

Pannacottatårta

I onsdags gjorde jag en helt ljuvligt god tårta. Den, fast en lyxigare variant, ska jag göra till min dotters födelsedagskalas.

Chokladpannacottatårta:
Detta recept görs i en stor springform, ca 26 cm.

Kakbotten:

Mixa 18-20 kakor med choklad t ex Ica basic cookies. När allt är smul tillsätter du 0,80-1 dl flytande eller smält smör. Fortsätt mixa tills allt blandat sig. Det får inte vara för torrt och inte för löst. Börja med den mindre mängden smör och prova dig fram.
Tryck ut degen i springformen. Ställ sedan in den i frysen tills fyllningen är klar.

Chokladpannacotta:

9 dl grädde av valfri sort
2 dl gelésocker multi
2 msk kakao

Häll allt i en gryta. Koka upp och låt små koka 30 sekunder. Passa noga. Det kokar lätt över.
Låt svalna lite. Ta sedan fram springformen och häll över chokladsmeten försiktigt. Ställ sedan in formen i kylen och låt stelna i två timmar. Låt stå tills den ska serveras.
Lossa formen försiktigt genom att öppna och samtidigt snurra lätt.
Dekorera med jordgubbar. Servera direkt.

Majs med grädde

När vi andra åt jordgubbar med mjölk, grädde och socker skulle Tilda bestämt ha majskorn med enbart grädde och så lite socker på. Ser ju inte så gott ut men hon åt upp nästan allt. Underbara ungar, haha.. Och det får mig och tänka på lustiga saker jag gillade som liten. Jag älskade t ex rå grillkorv doppad i socker. Har provat som vuxen och det var inte gott vill jag lova, haha.. Ja, barn har sina idéer. Och det är kul att de vågar prova. Och det kommer bli ett roligt minne att prata om när hon blir vuxen och helt klart tråkigare för visst är det inte ofta man vågar testa skumma matkombinationer, eller hur..