Åhh vad härligt det är med bebis igen =)
Men man hinner inte med så mycket mer än just bebis och de andra barnen. Ammar ofta för Tilda, som hon ska heta, äter 10 minuter sen somnar hon för att sedan vakna och vill ha mer mat i 10 minuter sedan börjar det om =)
Här kommer en liten förlossningsberättelse för den som vill läsa:
På måndagen den 29:e ringde jag barnmorskan p g a mitt karpaltunnelsyndrom. Hade inte sovit ett skvatt på hela helgen nästan. Var helt desperat.
Hon ringde kvinnohälsovårdens läkare som ringde förlossningen om igångsättning.
Dagen efter, den 30:e, kl. 10.30 var jag välkommen för en bedömning om när jag kunde bli igångsatt.
Barnmorskan sa att jag skulle ta med bb-väskan i fall jag skulle bli igångsatt direkt.
Bäst att fixa barnvakt med då tänkte jag.
Vid 10 på tisdagen begav vi oss iväg, jag och maken. Jag var helt inställd på att få åka hem igen för jag var i v.38+0 "bara"
När läkaren känt och klämt lite sa han att vi sätter igång dig nu direkt.
Vid 12-tiden satte de in en tablett uppe vid livmodertappen för att den skulle mogna.
Efter 2-3 timmar började jag få värkar. Vid 9-tiden dagen efter var jag bara öppen 1 cm. Alltså var värkarna bara tomma pinvärkar.
Då grät jag och blev helt uppgiven. Jag hade dock fått morfin på natten för att kunna sova ett par timmar. Tack o lov för det.
Vid 11-tiden tittade doktorn på mig och då var jag öppen 3 cm. Hon lyckade ta hål på fosterhinnorna så vattnet gick. Efter det fick jag riktiga värkar.
Vid 14-tiden började jag få etablerade värkar och jag var öppen 4 cm.
Vid 15-tiden fick jag epiduralblockad. Det var underbart och jag fick ett litet värkstopp på en halvtimma-timma.
Vid 16 tiden var jag öppen 5 cm. Då hade jag så ont så jag höll på att bli galen.
Vid 17-tiden fyllde barnmorskan på epiduralen. Vid 17.15 fick jag krystkänslor.
Då kände barnmorskan på mig. Jag var bara öppen 6 cm så jag fick ABSOLUT inte krysta. Då låg jag på sidan.
Sedan kom en riktig krystvärk och jag skriker att jag inte kan hålla emot längre.
Jo då, säger barnmorskan. Du MÅSTE!!!
Lägg dig på rygg, säger hon sen. Hon står bara lugnt bredvid mig. Hon förbereder ingenting med sängen, sitt förkläde eller någonting.
Och när jag vänder mig och lägger mig på rygg så kommer den största krystvärk jag känt i hela mitt liv och sedan ligger bebisen där. Då var klockan 17.28.
Barnmorskan blev helt ställd och jag sa till henne:
JAG SA JU ATT JAG INTE KUNDE HÅLLA EMOT!!!
Jag fick ett par bristningar och Tilda hade lite blåmärken här och var p g a det snabba framfödandet.
Sedan fick jag beröm för att jag hade en otroligt fin moderkaka =)
Jag är lite besviken på barnmorskan. Jag fattar inte att hon inte lyssnade på mig. Jag har ju fött tre barn innan. Jag vet hur det känns när barnet kommer.
Jaja, nu är underbart söta Tilda här och jag är så lycklig.
Vattnet börjar försvinna ur kroppen. Höfterna värker knappt ingenting och karpaltunnelsyndromet är redan bättre.
Nu ska vi bara njuta av resten av påsklovet och lära känna lilla Tilda.
Hoppas ni alla har haft en underbar påsk!!
Många kramar // Mia
